pinterest.

Jag hatar mina bröst. Jag har naturligt stora bröst och tycker det är otroligt jobbigt. Jag har nästan alltid dansat i hela mitt liv och när jag fick mina bröst så tyckte jag det var så otroligt jobbigt. Dubbla sportbehåar, snortight linne och en pösig t-shirt för att täcka över var det som gällde. En kort period testade jag till och med att linda mina bröst. Men de var förstora för att det verkligen skulle bli bra. Under gymnasiet gick jag till en läkare och hoppades på att få remiss till en bröstförminskning. Men den läkaren behandlade hela situationen så illa genom att uttrycka sig ”men du har ju en tjejs drömkropp, smal och stora bröst”. Ingen diskussion om operation och jag gick hem och kände mig så sviken. Bara hennes uttryck är ju så vidrig. Idiot. Skulle kunna skriva ett helt inlägg om hur vidrigt det uttrycket är. Varför är det så jävla jobbigt då? Jo för det första är det så otroligt dyrt att köpa bh:ar för mig. När jag har på mig bikini så känner jag mig allmänt vulgo, eller allmänt ful för jag inbillar mig att de hänger ner till knäna. Tänker alltid på att jag inte kan ha en för u-ringad klänning för att inte se slampig ut. Löjligt? Kanske det. Många tycker nog att det inte är något att klaga på. Men. Komplex. Alla har vi nog något vi inte trivs med. Jag tror ingen är helt och hållet fri från komplex. Alltid finns det något. Jävla hjärnspöken är vad det är.

Vem är min största kritiker om inte jag själv? För aldrig att jag har hört någon annan påpekat mina bröst på ett negativt sätt. Bara jag. Hur tragiskt är inte det? Den största kritikern bor inom oss hur vidrigt det än är.  Hemskt. Hur många gånger har ni inte hört nära och kära klaga på något med deras utseende, jag vet inte hur många gånger? Och man själv fattar ingenting och håller inte alls med.

Att komma över sina komplex. Jag har börjat mer och mer strunta i mina bröst. För jag kommer aldrig våga operera mig och dom kommer alltid att finnas kvar. Har försökt att både gå ner alldeles för mycket i vikt och tränat som en tok. Mina tuttar sitter där de ska. Så hur ska jag nu då försöka komma över mitt komplex? Framhäva det jag har på ett lagom sätt och lära mig att älska mina meloner till bröst. Alla är vi olika och unika. Och det finns ingen annan än du själv som vill ändra något på din kropp. Bara du. Klä dig efter din kropp. Göm dig inte utan framhäv bröst, rumpa, ben och så vidare. Det du inte är nöjd med älskar någon annan. För du är fin. Precis så som du är. Hur kliché det än låter.

Och för att citera Lasse Åberg: ”Om man går fort och ler mycket, så är det ingen som ser att man är ful”.